top of page

Välkommen till vår blogg om relationer, hälsa, kontakt
och vår plats på jorden

Uppdaterat: 26 sep. 2023


”Jag kan inte!” eller ”Vad är det för fel på honom?” Det är så lätt att hamna i kritik och dömande av oss själva eller andra. Det är en naturlig försvarsreaktion mot rädsla och de flesta av oss hamnar där ibland. Men det finns gynnsammare sätt framåt. Vi människor vill förstå vår verklighet så att vi vet hur vi kan förhålla oss till den. Och när vi inte förstår, när någons agerande är utanför vår referensram av hur något bör vara eller vilka vi själva anser oss vara vill vi inte se att vi faktiskt inte har hela bilden. Istället fyller vi lätt i det vi inte förstår med det enklaste svaret som vår hjärna levererar till oss- att du själv eller någon annan är fel/konstig/dum/välj själv alternativ... Fast någonstans vet vi ofta att det ju sällan är så enkelt.

Tänk om vi kan öppna upp för att vi människor bara gör så gott vi kan i olika situationer. Tänk om det finns mönster i vart och ens av våra nervsystem som vi inte är medvetna om som är med och påverkar hur var och en av oss agerar och interagerar med olika människor och deras unika nervsystem? Och när vi är omedvetna om dessa mönster och värderar oss själva eller andra på ett väldigt förenklat sätt blir det ofta till en ovana som upprätthåller ett hårdare sätt att vara och relatera till sig själv och andra människor.

Kanske lägger du för stort ansvar på dig själv som inte är ditt? Eller skjuter över skuld på någon annan som inte är dennes? Det går att se på individnivå, på samhällsnivå och global nivå. Att vi människor agerar utifrån en omedvetenhet om de rädslor som faktiskt styr oss. Att vi agerar utifrån de inlärningar som vi omedvetet bär på.

Vi behöver ökad medvetenhet och komma i kontakt med medkänslan i oss, i välviljan för oss själva och andra. Det kräver mod att ta risken att vara sårbar. Att våga öppna upp och se och ta emot såväl sig själv som andra. Men när vi känner oss tillräckligt trygga för att våga glänta lite på dörren till de mönster vi har i oss, då kan något nytt ta form. Du hjälper dig, du hjälper andra och du är med och skapar en positiv spiral som ger ringar på vattnet. Eller som Vänskapslabbets Daniel Ek ibland säger; “I din egen kärleksfulla närvaro läker självet. "I andras kärleksfulla närvaro läker själen.”

Vill du utmana kritikern i dig gentemot dig själv eller andra? På våra kurser övar vi att bemöta oss själva och andra med medkänsla och välvillighet. Har du ännu inte laddat ner gratisappen 29 k eller dess systerapp Aware vill vi tipsa om dem. Vi på Vänskapslabbet har varit med och tagit fram innehåll till några av övningarna där. Ps. Hur hittar du till den där medkännade platsen i dig? Vad är ett första litet steg som du kan göra här och nu för att närma dig den?


Martina Knutsson





73 visningar0 kommentarer

Vårens fåglar sjunger. Hör du dem?

Eller längtar du efter att vara någon annanstans?



Försommarens blommor slår ut. Ser du dem?

Eller tänker du, ”Vänta tills jag avslutar min högskoleutbildning och tar min doktorsexamen, då kommer jag att börja leva på riktigt.”


Den du älskar ler mot dig. Ser du det?

Eller har du nu tagit din examen, men tänker att du måste vänta tills du får en anställning för att ditt liv verkligen ska kunna börja?


En känsla av värme sprids i ditt bröst. Känner du den?

Eller fortsätter du att vänta du på att något ska inträffa i framtiden för att du ska kunna känna dig lycklig?


Semestern? Första barnet? Pappaledigheten? Nästa kurs? Nya jobbet?


Vi har en tendens att leva i framtiden eller i det förflutna - inte nu. Det är som att nuet inte är ögonblicket för att vara levande.


Men när vi villkorar lyckan och lägger den i framtiden, så missar vi vår möjlighet att känna oss levande och se och omfamna alla gåvor som sker i vårt liv i stunden. Och när det där vi gått och längtat efter väl kommer, dyker det snart upp något nytt som vi känner att vi behöver nå för att verkligen kunna leva fullt ut.


Efter nya jobbet, en ny bil.

Efter nya bilen, ett större hus.


Tänk om det kan vara så att vår djupt rotade idé om att livet kommer att börja och att sann lycka kommer infinna sig när x och y och z har inträffat, är att lägga krokben för vår möjlighet att vara verkligt levande i vårt eget liv. Vår möjlighet att känna njutning, glädje, tacksamhet, uppskattning och smaka på livet.


Livet som finns tillgängligt här och nu. Ty livet pågår till fullo överallt omkring oss i det innevarande ögonblicket. Nu, i livet, finns lyckan. Tänker vi efter, så märker vi att det finns många anledningar till att glädjas just i denna stund.

Dagens samhälle kanske proklamerar annorlunda och banar en åttafilig motorväg för illusionen om lycka i framtiden, men se dig omkring!


Barnen skrattar! Farfar är frisk! Det doftar från köket, din käresta lagar middag och grannen har vattnat blommorna.


Var försiktig med att skjuta upp lyckan på framtiden. Den står inte att finna där.


Stanna upp i nuet istället. Sjung med fåglarna. Dofta de söta liljekonvaljerna. Le tillbaka med värme mot din älskade. Och njut av känslan som sprids i ditt bröst.


Det enda ögonblick vi kan vara levande är nu.


Av Therese Ernedal

65 visningar0 kommentarer


I dagens samhälle antar vi ofta en slags krigsmentalitet. Vi grupperar oss som ”vi” och ”dom”, delar upp världen i det ”goda” som ska stöttas och det ”onda” som ska bekämpas. Kanske har du fått frågan om du vill gå med i ”kampen” mot mobbning, ”kampen” mot patriarkatet eller ”kampen” mot miljökrisen?


Vi bygger vårt samhälle utifrån denna fundamentala grundidé:

Att vi skapar gott i världen genom erövring, opponering och strid.

Hälsa kommer vi att nå genom att bekämpa bakterier. Jordbruket kan vi förbättra genom att eliminera skadedjur och ogräs. Ett tryggt samhälle kan vi skapa genom att bekämpa brottsligheten. Och konflikten med vår partner kommer vi att lösa genom att bevisa att vi har rätt.


Det finns så många konflikter, kampanjer och uppmaningar överallt om att vi ska övervinna fienden med våld. Ju mer dominans och nolltolerans, desto bättre. Beskådar vi detta fenomen noga så kan vi se att vår inre värld speglar det som pågår i världen omkring oss. Vi tillämpar dagligen samma slags taktik gentemot oss själva. Vår inre osäkerhet, brist på självkänsla och våra högljudda tankespöken försöker vi våldsamt att bekämpa genom utplåning.


När vi blir varse detta kan vi börja ställa oss frågorna: Hur vill vi möta oss själva? Hur vill vi möta världen? Är vi nyfikna och vill vi på djupet förstå?


Krigsmentaliteten bygger på idén om att vi är separerade, att det finns ett separat jag och ett separat du. Men i den nya typen av samhälle, i den nya relationen till jorden, i den nya upplevelsen av att vara människa, så börjar vi åter se att vår existens hänger samman. Min existens är helt beroende av din existens.


Vi har fokuserat så länge, kanske alldeles felaktigt, på det som skiljer oss åt. Hur vore det om vi valde att börja uppmärksamma allt det som knyter oss samman?


Skulle inte du vilja vara medskapare av denna nya sanning?


Den indiska författaren, samhällsdebattören och fredsaktivisten Arundhati Roy sa:

“En annan värld är inte bara möjlig, hon är på väg. En tyst dag kan jag höra henne andas.”


Vilken värld väljer du?


Av Therese Ernedal

89 visningar0 kommentarer
1
2
bottom of page