I dagens samhälle antar vi ofta en slags krigsmentalitet. Vi grupperar oss som ”vi” och ”dom”, delar upp världen i det ”goda” som ska stöttas och det ”onda” som ska bekämpas. Kanske har du fått frågan om du vill gå med i ”kampen” mot mobbning, ”kampen” mot patriarkatet eller ”kampen” mot miljökrisen?
Vi bygger vårt samhälle utifrån denna fundamentala grundidé:
Att vi skapar gott i världen genom erövring, opponering och strid.
Hälsa kommer vi att nå genom att bekämpa bakterier. Jordbruket kan vi förbättra genom att eliminera skadedjur och ogräs. Ett tryggt samhälle kan vi skapa genom att bekämpa brottsligheten. Och konflikten med vår partner kommer vi att lösa genom att bevisa att vi har rätt.
Det finns så många konflikter, kampanjer och uppmaningar överallt om att vi ska övervinna fienden med våld. Ju mer dominans och nolltolerans, desto bättre. Beskådar vi detta fenomen noga så kan vi se att vår inre värld speglar det som pågår i världen omkring oss. Vi tillämpar dagligen samma slags taktik gentemot oss själva. Vår inre osäkerhet, brist på självkänsla och våra högljudda tankespöken försöker vi våldsamt att bekämpa genom utplåning.
När vi blir varse detta kan vi börja ställa oss frågorna: Hur vill vi möta oss själva? Hur vill vi möta världen? Är vi nyfikna och vill vi på djupet förstå?
Krigsmentaliteten bygger på idén om att vi är separerade, att det finns ett separat jag och ett separat du. Men i den nya typen av samhälle, i den nya relationen till jorden, i den nya upplevelsen av att vara människa, så börjar vi åter se att vår existens hänger samman. Min existens är helt beroende av din existens.
Vi har fokuserat så länge, kanske alldeles felaktigt, på det som skiljer oss åt. Hur vore det om vi valde att börja uppmärksamma allt det som knyter oss samman?
Skulle inte du vilja vara medskapare av denna nya sanning?
Den indiska författaren, samhällsdebattören och fredsaktivisten Arundhati Roy sa:
“En annan värld är inte bara möjlig, hon är på väg. En tyst dag kan jag höra henne andas.”
Vilken värld väljer du?
Av Therese Ernedal
Comentários