Vårens fåglar sjunger. Hör du dem?
Eller längtar du efter att vara någon annanstans?
Försommarens blommor slår ut. Ser du dem?
Eller tänker du, ”Vänta tills jag avslutar min högskoleutbildning och tar min doktorsexamen, då kommer jag att börja leva på riktigt.”
Den du älskar ler mot dig. Ser du det?
Eller har du nu tagit din examen, men tänker att du måste vänta tills du får en anställning för att ditt liv verkligen ska kunna börja?
En känsla av värme sprids i ditt bröst. Känner du den?
Eller fortsätter du att vänta du på att något ska inträffa i framtiden för att du ska kunna känna dig lycklig?
Semestern? Första barnet? Pappaledigheten? Nästa kurs? Nya jobbet?
Vi har en tendens att leva i framtiden eller i det förflutna - inte nu. Det är som att nuet inte är ögonblicket för att vara levande.
Men när vi villkorar lyckan och lägger den i framtiden, så missar vi vår möjlighet att känna oss levande och se och omfamna alla gåvor som sker i vårt liv i stunden. Och när det där vi gått och längtat efter väl kommer, dyker det snart upp något nytt som vi känner att vi behöver nå för att verkligen kunna leva fullt ut.
Efter nya jobbet, en ny bil.
Efter nya bilen, ett större hus.
Tänk om det kan vara så att vår djupt rotade idé om att livet kommer att börja och att sann lycka kommer infinna sig när x och y och z har inträffat, är att lägga krokben för vår möjlighet att vara verkligt levande i vårt eget liv. Vår möjlighet att känna njutning, glädje, tacksamhet, uppskattning och smaka på livet.
Livet som finns tillgängligt här och nu. Ty livet pågår till fullo överallt omkring oss i det innevarande ögonblicket. Nu, i livet, finns lyckan. Tänker vi efter, så märker vi att det finns många anledningar till att glädjas just i denna stund.
Dagens samhälle kanske proklamerar annorlunda och banar en åttafilig motorväg för illusionen om lycka i framtiden, men se dig omkring!
Barnen skrattar! Farfar är frisk! Det doftar från köket, din käresta lagar middag och grannen har vattnat blommorna.
Var försiktig med att skjuta upp lyckan på framtiden. Den står inte att finna där.
Stanna upp i nuet istället. Sjung med fåglarna. Dofta de söta liljekonvaljerna. Le tillbaka med värme mot din älskade. Och njut av känslan som sprids i ditt bröst.
Det enda ögonblick vi kan vara levande är nu.
Av Therese Ernedal
Comments